Hans nya klädesplagg.

Christoffer shoppade lite nya snygga kläder förra veckan. På lördagen förvandlades han till en partyprisse (jag väljer att inte skriva några kommentarer om hur det gick) och igår sorterade jag lite tvätt, däribland linnet han hade på sig som partyprisse. Vanligtvis åker tvätten in i tvättmaskinen av bara farten men ett nytt plagg måste ju kollas upp lite extra ifall det behöver lite specialbehandling. Gissa om jag skrattade då jag såg tvättråden. Stämmer rätt bra i detta hushåll eftersom Chris har en förmåga att inte vilja lära sig hur man startar en maskin. Himla tur att jag gillar att tvätta.

Min vecka nr 7.

Veckans väder har fått mig att längta till sommaren allt mer. Sommaren på Gotland är underbar. Jag längar efter värme, solsken på huden, bad i havet, jobbet på Katthamra Gård, vårat mysiga hus, solnedgångarna på kvällarna, alla färska grönsaker hos den lokala grönsakshandlaren som bidrar till många goda måltider, bio på landet där man måste ta med sig egen kudde att sitta på till de annars så hårda stolarna och med paus i filmerna då det bara finns en projektor, alla bräkande får, Wallins café där en fika för fyra kostar mindre än en rak hundring, tandemcykling runt i byn, självplock av jordgubbar till frukost, loppisar och aktioner upp till öronen, spela kubb och minigolf och att sova i den sköna solstolen på kalkstensplattorna på gården. Jag skulle göra vad som helst för att få sommar nu.

Mina nerver.

Jag har rätt svårt för att kolla på sport när Sverige har chans på medalj. Mina nerver pallar helt enkelt inte spänningen. Praktexemplet på hur darriga mina nerver är visade sig nog igår då det var andra åket av damernas storslalom och Anja låg på en redig andraplats. När Anja skulle ta sitt pick och pack och dra sin repa nerför backen spårade iaf jag ut. Jag blundade stenhårt, höll händerna för öronen och skrek "GO, GO, GO!!!" hela hennes åk! Å tusan om det inte var tack vare det vi fick ännu en medalj.
Skoskavet har äntligen blivit bättre så imorgon ska jag ut och gå min lilla slinga i min underbara jacka. Det är himla skönt att slippa vara invalido. Hoppas solen skiner och himlen är blå efter alla dessa dagar med moln...

Allas hjärtedag.

Vaknade till uppsalas bedrövliga snöröjning tidigt idag och kunde inte somna om. Är det nödvändigt att ploga trottoarerna helt snöflingesfria? Är det ett krav att trottoarplattorna måste synas och helst varenda jävel? Hur som helst gick jag upp och åt frukost och väntade på att VM i storslalom för herrar skulle börja. Men det blev ju aldrig riktigt spännande tyvärr. Sen fick jag hoppa över min dagliga långpromenad ty skoskav hade hittat till båda mina fötter. Aj aj!

Christoffer slutade tidigt idag och passade på att gå på massage som han fick av mig i födelsedagspresent. Perfekt att stället låg på innergården dessutom! Senare på kvällen fick jag fin present minsann. Ett underbart litet häfte med roliga och bra checkar på olika sortes gåvor. Givetvis toppade vi dagen med lite hembakad hallon och blåbärspaj.

Min vecka nr 6.

Den här veckan har gått i bakåtsträvarnas tecken. Året är 2007 men veckan som varit har tagit mig tillbaka till stenåldern eller nått vid minst två tillfällen. Låt mig berätta!

För det första: jag ville reda ut det här med röklukten som dagligen slinker in genom vår ventil eftersom jag anser att en ventil främst är till för att få vanlig frisk luft genom. Därför ringde jag upp fastighetsägaren och undrade hur det stod till gällande tillåtelse av rökning i lägenheten. Gissa om jag höll på att ramla av stolen och skrika typ "va fan säger du kärring?!" när jag fick höra att "det är klart man får röka i sin egen lägenhet". Ok, vilket århundrade lever vi i?

För det andra: jag fick en inbjudan i veckan vilket resulterade i att jag började min jakt på en bra restaurang här i stan. Inte så himla svårt tänker kanske ni men som vegetarian kan det vara lite knivigare att hitta ett shysst ställe. Så jag ringde runt till några restauranger jag spanat in och frågade vad de hade för vegetariska rätter. Ett ställe erbjöd spagetti med riven parmesan (wow! tur man inte gick dit...) och ett annat ställe jag ringde sa: "vi har hummer och scampi". Jo men hej, väldans vegetariskt! Det hela slutade med att vi gick på Bill & Bull vilket jag kan rekommendera big time!

Hummer, tydligen väldigt vegetariskt!

Mitt liv som möbel och hund.

Ibland kan man behöva lite tidsfördriv och idag har jag ägnat mig åt just detta. Jag har kollat upp vilken hundras respektive möbel jag är och likheterna är ruggigt lika... kanske... eller inte. Hur ska jag veta, jag är ju trots allt bara ett TV-ställ.

Här kan man få reda på vilken hundras man är. Jag är tydligen en Jack Russel. Kan nog stämma för jag är rätt liten och kräver uppmärksamhet. Vilken hundras är du?


Såhär står det om mig/hundrasen:
Jack russel terriern är en alert och livlig hund. Den kräver uppmärksamhet och har ett stort aktiveringsbehov. Den är lättlärd och lär sig ofta tricks snabbt. Älskar att vara utomhus. Jack Russel terriern är en glad, stolt, lojal och intelligent hund, men den kan också vara mycket envis och lite väl självständig. Jack Russel terriern är mycket hund i liten kropp. Ettrigheten och orädslan gör dem ibland aggressiva mot andra hundar och de drar sig heller inte för att utmana mycket större hundar eftersom de har lite problem med sin egen kroppsuppfattning. Den älskar att arbeta, men det måste vara rolig sysselsättning annars blir det trist och tråkigt något som den kompenserar med att hitta på egna aktiviteter som kanske inte alltid uppskattas av matte och husse.

När jag ändå va i farten passade jag på att kolla vilken möbel jag egentligen är. Sånt kan ju vara oerhört viktigt att veta i vissa sammanhang. Jag är TV-stället "observatör". Vill du veta vilken möbel du är kan du kolla det här.

Mina efterforskningar.

För ett tag sedan, under min tid som nybliven blogg-i-bloggare hos Kris, skrev jag ner en del tankar och funderingar jag hade om ditt och datt. Nu har jag gjort en del efterforskningar beträffande en av dessa funderingar. Efter att i flera år (ja jag vågar nog påstå det) gått runt och grubblat och frågat vänner till höger och vänster om denna sak slog jag äntligen slag i saken och tog tjuren vid hornen. Aldrig mer, nej aldrig mer, ska jag behöva fundera över vad Claes af Geijerstam och Göran Fristorp menade med textraden "dina bröst är som svalor som häckar" i låten Sommar'n som aldrig säger nej som de gick och vann den svenska melodifestivalen med år 1973 (och en hejdundrandes bra femteplats i ESC).
Det visade sig att Clibbericlabbe hade en finfin hemsida som jag gick in på och jag klickade mig givetvis vidare till länken "kontakt" på sidan och plitade ner ett mail till självaste Clabbe. Och vips, dagen efter ligger det ett mail i min inbox från Clabbe med svar på min fråga.
Jag citerar:"Textförfattaren ville visa på likheten mellan vackert rundade svalbon under taknockarna och det runda kvinnobröstet "Dina bröst är som svalbon" ...typ....Poesi"

Ja, svårare än så var det tydligen inte. Tack Claes.

Clabbe, sikken jäkla kille!

Vårat sovrum.

Äntligen börjar vårat sovrum ta form. Visserligen ska man inte stressa men jag tror detta kan vara ett slags rekord på långsamhet. Det Sune-snickrade elementskyddet och den Maj-sydda jalusigardinen kom på plats för ca en vecka sedan och rummet ser fantastiskt ut. Föräldrar är himla bra att ha säger jag bara.

Det flingar lite ute idag. Precis lagom mycket så man slipper ta del av Uppsalas bedrövliga snöröjning. Så nu kilar jag iväg ut och går en sväng i min nya underbara jacka...

Förresten, det är nån idiot som tycker det är passande att röka inomhus varvid den äckliga röken även kommer in i vår lägenhet via ventilen. Va fan gör man? Help bitte!

Min vecka nr 5.

Jag har lärt mig en del saker under veckan som gått. Saker jag förmodar att jag kommer ha stor nytta av i framtiden och jag tänkte nu dela med mig av mina lärdomar.

Lärdom ett fick jag då jag hämtade posten i början på veckan. Ur posthögen jag höll i handen ramlade ett kort ner på stengolvet i trapphuset. Ett fint litet kort med underbart vatten och en fin liten båt som motiv. Jaha, har brevbäraren klantat sig nu igen, tänkte jag och plockade upp kortet. Då såg jag att det var från Dominikanska Republiken och vips så trillade polletten ner. Min kompis Andréa var nämligen där för ett bra tag sen, närmare bestämt i början på november-06.

Den andra lärdomen utspelade sig egentligen under hela veckan och startade redan i söndags. Lampan för vi-har-slut-på-toapapper lyste illrött här hemma och det ordinarie toapapperet var slut på affären varvid ett nytt införskaffades med fasa. Ett jävla skitpapper (fyndigt va!) rent ut sagt! En rulle räckte en dag.

Om jag inte missminner mig så var det i torsdags lärdom nummer tre kom till. Jag o Chris satt och åt middag då jag skulle skrapa ur de sista dropparna av bearaisesåsen ur kastrullen. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt satt jag där med bearnaisesås över hela mig, golvet och väggen! Tur att man har egen tvättmaskin i sånna lägen.

Summa summarum är alltså:
1. Skaffa aldrig en brevkompis från Dominikanska Republiken om du vill ha brev ofta.
2. Det är bra med toarullar som varar längre än en dag.
3. Bli aldrig för girig när det gäller bearnaisesås.

Min blogg.

Jag tror jag är redo nu. Redo att ha en helt egen blogg. Egentligen gillar jag inte riktigt det här med blogg men jag har gästskrivit som blogg-i-bloggare hos Kris ett tag nu och kände att det kunde vara dax att starta eget. Givetvis kommer jag även i fortsättningen att parasitera (är det ett ord?) i Kris blogg. Kanske man rentav kommer få en alldeles egen blogg-i-bloggare?

Hur som helst har jag ingen aning om ifall detta projekt kommer att existera speciellt länge eller om det dör ut efter en vecka. Det återstår att se. Jag hälsar er alla varmt välkomna att ta del av mitt liv som blogg och hoppas ni kikar in ofta.