Allas våran vår.

Det är äntligen vår även om jag tror att aprilvädret kan ha någon luring med sig i bakfickan. Jag hade en bad day i måndags då jag verkligen inte var på topp trots att solen gassade och folk på gatan spang runt med glassar i högsta hugg. Att jag hade en bad day då det var underbart väder kändes bara ännu mera skit. Men på tisdagen hade mitt sting kommit åter liksom det fina vädret. En promenad och en glass i solen gjorde susen. Tyvärr fanns inte top hat på kiosken så en cornetto fick fylla tomrummet. Jag såg även min första fjäril. En fin liten citronfjäril. Idag såg jag en hare. Är det ett vårtecken?

Imorgon ska jag färga håret och på fredag ska jag klippa mig. Min frisör har öppnat eget och priset på en klippning har därmed gått ner nästan 200 balubas. Fi fan va bra säger jag bara. Jag ska se om jag kommer ihåg att ta före, mellan och efterkort att lägga ut här. Hmm... hoppas det blir nån förändring att visa upp bara...

Växterna hemma mår prima av vårsolen.

Min vecka nr 12.

Jag tror jag åkte på min 25-årskris i veckan si sådär två år försent. Eller så var det nån annan kris vad vet jag, jag är ingen krisexpert. Det var en kort men intensiv kris som innebar att jag funderade massor över min framtid. Tankar som om och när man ska skaffa barn och eventuellt bröllop virvlade runt i mitt huvud utan vidare resultat. Lite panik infann sig men den är borta nu tack och lov. Ibland vill man så gärna hitta en rewind-knapp och spola tillbaka några år för att slippa den här åldernojekrisen. Fan!
Mitt uppe i mina funderingar frågade jag Chris vad som egentligen borde komma först av barn och bröllop eftersom jag inte hade någon aning. Det hade inte han heller. Jag har nu kommit över min lilla kris men den dyker nog upp snart igen. Kanske som en för tidig 30-årskris. Hur ska man veta när det är dax för saker och ting att hända? Finns det någon instruktionsbok alternativt manual på ett bra upplägg för detta? Det kan vara bra att ha tillhands ifall krisen kommer tillbaka.

Framåt helgen var jag gamla vanliga Sandra igen och fästmannen och jag gick på bio. Vi såg The number 23 med Jim Carrey. Vi tyckte båda att filmen var väligt bra och var nöjda över att se Carrey i en roll som han vanligtvis inte brukar göra. Jag rekommenderar denna film big time!

Min vecka nr 11.

Sommaren på Gotland kommer att spenderas mycket på Wallins café nere i byn. I veckan fick jag reda på att det blir sista sommaren cafét håller öppet. En 50-talsidyll går därmed i graven och detta innebär att moluskätandet är över liksom fika för fyra under hundringen, flipperspeladent, minigolfspelandet, dvd-hyrning, getingjagandet, igelkottsklappandet, jukeboxspelandet på Rock-Ola, nybakat frukostbröd samt 40 minuters köande till Sveriges bästa café. Allt detta kommer vara över då detta året är slut. Man kan ju inte annat än bli ledsen.

Min antagna utmaning.

Emelie utmanade mig och jag antog utmaningen. Här är utmaningen:

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Jag föddes med en icke fullt så charmant svart tuppkam till frissa (som sedan, tack och lov, förvandlades till ett blont hårsvall). Denna icke charmanta födelsefrisyr dolde min mor väl under diverse mössor tills jag fått en mer elegant frissa.

2. Jag spinner vidare på mitt huvud eftersom jag dessutom föddes med minsta huvudet ever typ. Detta ledde inte bara till uppmärksamhet på bb utan även till att jag, i ensamt majestät, införskaffade den minsta storleken på studentmössan av samtliga avgångsstudenter på min skola. Om jag inte missminner mig har jag storlek 53 (eller ev 52) på den fina hatten.

3. Jag har en enorm fobi för spindlar och kan börja grina bara genom att titta på en spindel. Numera har jag t.o.m. svårt för s.k. lyckospindlar.

4. Jag har även en stor fobi för runda föremål. Inte så att det är läskit eller så utan det är bara så otroligt fult. Aldrig att det kommer in en rund matta (eller ännu värre, en rund säng) i mitt hem. Jag klarar inte ens av runda krukor. Konstigt nog älskar jag mitt antika gamla avlutade köksbord som är runt. Men där går gränsen.

5. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att betala tv-avgift eftersom jag tycker det är dyrt och onödigt. Minst två gånger har jag ljugit radiotjänsten rätt upp i örat då de ringt och hört om jag har tv då jag har flyttat. Jag har blånekat totalt och tycker det är rätt kul.

6. Det absolut värsta jag någonsin gjort är att lura med mormor i Lisebergsbanan. Jag var kanske 12 år och hela släkten hade åkt till Göteborg och ett besök på Liseberg fanns såklart med. På något vis lyckades jag övertala mormor att åka den rangliga, ryckiga och snabba Lisebergsbanan och vi satt givetvis längst fram. Stackars mormor höll krampaktigt i sin handväska under hela åket och efteråt var hon helt förstörd. I bilen påväg hem sa hon inte ett ord och när vi stannade för att äta en smörgås och dricka kaffe ville hon inget ha. Det enda hon fick ur sig då vi frågade om hon ville ha fika var ett kort och koncist "nej". Sen var hon tyst resten av dagen. Måste jag poängtera att jag ångrar detta big-time även om vi i släkten numera skrattar åt detta varje gång det förs på tal. Även mormor.

Jag utmanar Gittan, Andréa och Kristin.

Förlåt mormor att jag lurade iväg dig på detta...

Min vecka nr 10.

Natten mellan fredag och lördag vaknade jag med ett ryck av ett minst sagt obehagligt ljud utanför vårat sovrumsfönster. Det lät ungefär som om någon drog naglarna på ett krittavla fast på våran fönsterbräda. Yrvaken som jag var hann jag med att tänka tankar som "va i helvete!?" och "fan, nu är det kört!". Kort därefter sansade jag mig och insåg att det mer troligen var en kråka eller annat flygfä som gjort en mindre lyckad landning. Chris sov djupt och undslapp därför en mindre hjärtattack. Jävla skitfågel!

Idag satt jag och lekte med en tandpetare och lyckades få upp den i näsan utan att hjälpa till med händerna (måste jag tillägga att det var slappa-söndag?). Chris såg detta efter påkallande av uppmärksamhet från min sida och följande konversation utspelade sig:
(Chris) - Ja, det där va ju inge vidare sexigt.
(Sandra) - Men allt behöver faktiskt inte vara sexigt. Jag är bara mig själv och det är fan jävligt sexigt.
(Chris) - Det har du rätt i. Det är inte alla som kan vara så där puckade i ett förhållande så jag har verkligen dragit en vinstlott där kan man säga.
Fnys! Jag hoppas han sa det som en komplimang. Här kommer iaf lite bilder från veckan som gått...

Jag och Chris kan också baka hallon- och kokospaj.

Chris ville ha det här trollsnåret/kvistarna ist för påskris.

Vi har också fått tillökning i familjen. Tror det är John Lennon som jobbat på bra.

Vi träffade våran kompis Albino på söndagspomenaden.

Sen värmde vi rumpan på varma gubben. Sträck på ryggen kvinna!

Kristin är på besök i stan. Hon har blivit ihop.

Ok, jag är beroenda av detta.

Min vecka nr 9.

I fredags ramlade Gittan in hos mig och Chris. Tjejen hade åkt tåg från Göteborg tiiiidigt på morgonen och var nu mer eller minder hemlös ett antal timmar i Uppsala och ville leka. Chris for till jobbet men jag stannade hemma men Gitt. Vi fördrev förmiddagen med att titta på kort och se på videoklipp. Skoj! Sen tränade Gitt på sina Michael Jackson steg och vi tittade på instruktionsfilm över hur man raggar upp någon på tunnelbanan. Steg för steg blev vi instruerade i hur vi skulle gå till väga. På den här sidan kan man lära sig allt!


<--- Gittan
Nettan --->



Efter några timmars degande och segande (bortsett från Gittans dansträning då...) anslöt Emilia. När Chris kom hem bar det iväg på café där även Anbo och Jemthans sammanstrålade i sällskapet. Jag åt en smarrig hallon- och kokospaj. Då vi var mätta och belåtna styrde vi kosan till systemet. Där bytte vi ut Jemthans mot Nettan och korgar fylldes med klirr. Senare på kvällen var det fest hos familjen Båthus. Åsa kände för en makeover och skaffade en ny frisyr. Ska se om jag kan fixa kort på den...

På söndagen var det då dax för Vasaloppet. Två vänner stod laddade och redo med skidor på fötterna och stavarna i högsta hugg varvid jag bänkade mig vid tv:n redan innan starten gick. Lika fantastiskt varje år att se över 15 000 skidåkare komma iväg för att 500 m senare stoppas av inte mindre än två flaskhalsar. Har man inte hunnit käka frukost kan man alltid passa på när man står där och trampar.
Loppet i år var rätt segt och det var inte vidare spännande förrän upploppet. Jag somnade i soffan nån gång före Evertsberg men vaknade till liv igen då täten hade halvmilen kvar. Mitt intresse låg dock på blåbären i loppet och jag spanade förgäves efter Tobias och Andréa utan resultat. Kikade därför på datorn för att kolla hur de låg till i loppet och såg då att Andréa hade brutit men att Tobias hade fint glid och kämpade på ända in i mål. Grattis kusinen, först i släkten! Jag bjuder på blåbärssoppa nästa gång vi ses. Aight?!

Min vecka nr 8.

Ja jag vet, jag ligger efter som bara den. Snart har även vecka nr 9 passerat men nu är jag ikapp. Förra veckan var om möjligt ännu värre och ännu mer deprimerande vädermässigt. Korten från Gotland har, även det om möjligt, blivit aningen slitna på datorn efter alla tittar. Men, några roliga och mindre roliga saker har ändå hänt. Låt mig berätta.

Min bror har äntligen fått en lägenhet efter klantande från Morstrand. Grattis bror! Sen kom Kris förbi Uppsala en sväng i helgen och det blev schlagerkväll i lördags med vänner. Dessvärre är årets bidrag en total katastrof och jag är redan inställd på att Sverige kommer få kvala nästa år. Varför kommer inte Daniel Saturns bidrag med? Va va va?! Måste Ingela "Pling" Forsman eller Thomas G-son vara inblandade för att man ska ha en chans att komma med?
En annan rolig sak som hänt är att Emelie har börjat nya spännande jobbet. Stort grattis än en gång tjejen. Sen ska min kusin Tobias och en av mina bästa vänner Andréa åka Vasaloppet. Gissa om jag kommer sitta som ett klistermärke framför TV:n och datorn för att hålla koll på er. Sorry att jag inte kan vara på plats och hejja live.
Just ja, sist men absolut inte minst, Gittan kommer till Uppsala imorgon. Det är banne mig en underbar kvinna! Kul ska det bli minsann! Dom där mindre roliga sakerna som hänt hoppar jag över. Dom va ju ändå inte så roliga.

Hela den lilla kusinskaran samlad.