REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "tagna" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1. Jag föddes med en icke fullt så charmant svart tuppkam till frissa (som sedan, tack och lov, förvandlades till ett blont hårsvall). Denna icke charmanta födelsefrisyr dolde min mor väl under diverse mössor tills jag fått en mer elegant frissa.
2. Jag spinner vidare på mitt huvud eftersom jag dessutom föddes med minsta huvudet ever typ. Detta ledde inte bara till uppmärksamhet på bb utan även till att jag, i ensamt majestät, införskaffade den minsta storleken på studentmössan av samtliga avgångsstudenter på min skola. Om jag inte missminner mig har jag storlek 53 (eller ev 52) på den fina hatten.
3. Jag har en enorm fobi för spindlar och kan börja grina bara genom att titta på en spindel. Numera har jag t.o.m. svårt för s.k. lyckospindlar.
4. Jag har även en stor fobi för runda föremål. Inte så att det är läskit eller så utan det är bara så otroligt fult. Aldrig att det kommer in en rund matta (eller ännu värre, en rund säng) i mitt hem. Jag klarar inte ens av runda krukor. Konstigt nog älskar jag mitt antika gamla avlutade köksbord som är runt. Men där går gränsen.
5. Jag har aldrig, och kommer aldrig, att betala tv-avgift eftersom jag tycker det är dyrt och onödigt. Minst två gånger har jag ljugit radiotjänsten rätt upp i örat då de ringt och hört om jag har tv då jag har flyttat. Jag har blånekat totalt och tycker det är rätt kul.
6. Det absolut värsta jag någonsin gjort är att lura med mormor i Lisebergsbanan. Jag var kanske 12 år och hela släkten hade åkt till Göteborg och ett besök på Liseberg fanns såklart med. På något vis lyckades jag övertala mormor att åka den rangliga, ryckiga och snabba Lisebergsbanan och vi satt givetvis längst fram. Stackars mormor höll krampaktigt i sin handväska under hela åket och efteråt var hon helt förstörd. I bilen påväg hem sa hon inte ett ord och när vi stannade för att äta en smörgås och dricka kaffe ville hon inget ha. Det enda hon fick ur sig då vi frågade om hon ville ha fika var ett kort och koncist "nej". Sen var hon tyst resten av dagen. Måste jag poängtera att jag ångrar detta big-time även om vi i släkten numera skrattar åt detta varje gång det förs på tal. Även mormor.
Jag utmanar Gittan, Andréa och Kristin.
Förlåt mormor att jag lurade iväg dig på detta...
1 kommentar:
Åhhh, stackars mormor.. ;)
Skicka en kommentar