Hennes rampljus.

Å herre min skapare vilken jävla katastrofal avslutningslektion jag hade med fyrorna idag. För att göra en lång historia kort:
Orden "sug kuk" skrevs med stora bokstäver i en bok av en elev till en annan i klassen. Storbråk utbröt varvid jag ville konfiskera denna bok från eleven som skrivit orden. Detta fick jag inte göra och vilda protester var ett faktum. Så även förnekandet av de skrivna orden. Det hela slutade med att eleven som skrivit "sug kuk" och vars bok jag skulle beslagta rusade ut ur klassrummet och helt enkelt gick hem. Ibland undrar man verkligen en miljon gånger om man valt rätt yrke. Men nu är det iofs inte klasslärare jag tänker fortsätta vara utan lärare i ämnena idrott och hälsa samt hem- och konsumentkunskap. Visselpipan kommer vara min bästa vän - ever!

Komunicerade lite med Nettan på msn idag och kvinnan beordrade mig att ta ett exemplar av tidningen QX i butiken Lustgården (som ligger en hel trappa ner). Det var tydligen någon från Mora med i den. Så, sagt och gjort. Hämtade ett exemplar efter lite inflyttningspresentshopping på stan och satte mig i soffan hemma och började bläddra och läsa... Och vips! Där! På nästan en hel sida, ser jag henne. Kvinnan från Mora! Ingen mindre än Anette Kock. Well done!

Min vecka nr 21.

I tisdags blev jag ett år äldre. Dagen efter, på onsdagen, fyllde någon hela 300 år så det vore ynkligt av mig att påstå att jag blivit gammal. Jobbade kort dag på onsdagen men nog så jobbigt för det. Det är inte lätt att vara elev i årskurs sex, det minns man ju själv. Så en stor dos av förståelse var nödvändig från min sida. Inte nog med en icke fullt så samarbetsvillig sexa, dessutom hade min förkylning blivit rejält mycket sämre efter en heldag friidrott utomhus dagen innan. På torsdagen var jag ledig så jag passade på att sova ut och krya på mig så gott jag kunde. Jag införskaffade allt material till min maskeraddräkt och började pyssla.

Fredag, och ännu en ledig dag, iaf från jobbet. Sova ut lite lagom, äta frukost, färga håret, dammsuga, diska, tvätta ur färgen, besök. Puh, inte läge att ligga på latsidan denna dagen. Chris föräldrar kom på visit på eftermiddagen och stannade till kvällen. Pappa Sune hjälpte till att sätta upp nya hyllplanen i sovrummet. När hantverkarkarlarna Chris och Sune var klara begav vi oss ut för att leta reda på ett matställe. Då Panini hade stängt fick det bli favoritrestaurangen Bill och Bull. Till min glädje hade de bytt meny och jag fick prova på en ny vegetarisk rätt. På kvällen satt jag och Chris och pysslade med våra maskeraddräkter som skönt nog blev klara.

På lördagen var det så dax för 50-årsfesten. Fördrink och sammanstrålning innan hemma hos oss. Lägenheten fullkomligt invaderades av gröna Marsmänniskor. Det tog ett bra tag för mig att lista ut vad dessa gröna människor hade för tanke bakom sin förklädnad.
Si sådär lagom försenade med 30 minuter begav vi oss till Värmlands nation i ett finfint följe. Givetvis var vi sist på plats (sent folk kommer alltid sist) och jag lade märket till att inte en enda dalahäst syntes till. Konstigt med tanke på att temat var Dalarna. Jag trodde att typ hälften skulle komma med dalahästar i öronen eller runt halsen. Glatt överraskad blev jag!
Efter välkomst-/mingeldrink utomhus gick vi in och satte oss till bords. Förrätten stod på borden liksom öl och rödtjut. Första nubben dök upp strax därefter. Efter en lång sittning med mycket underbart god mat, mycket sång, mycket snaps, alvedon mot migrän, nässpray mot däppt i däsan samt ett och annat busstreck hade vårat lilla gäng fått nog och vi tackade för oss och gick hem runt klockan ett. Vid det laget hade minst en av oss spytt samt två somnat så vi tyckte nog att det räckte för kvällen.
Tack Anna och Therese för en trevlig fest!













Någon som kan gissa vad dessa gröna monster ska föreställa?

Min födelsedag.

Idag har jag blivit ett år äldre. Ingen större förändring förutom en utbytt siffra i protokollet. Ett litet kliv närmare det som kallas vuxen. Åldersnojan, som infinner sig vissa dagar, har till min glädje lyst med sin frånvaro idag. Egentligen är jag inte speciellt gammal och jag känner mig definitivt inte gammal så jag vet inte riktigt var den där nojan kommer ifrån. Kanske är det inte själva åldern i sig som ligger bakom nojan utan det kommande vuxenlivet. Kommande vuxenlivet är kanske inte rätt ordval då jag med min ålder säkerligen redan räknas som vuxen.

Nåja, dagen började med att jag och Chris skulle upp tidigt i ottan. Friidrottsdag stod på schemat varvid matsäcken packades i liksom regnkläder och resultatlistan för klassen. Väl på skolan samlade jag ihop min klass och började gå till idrottsplatsen. Lättare sagt än gjort att få pli på en skara pubertetselever och till råga på allt även korsa E4:an. Väl på plats började min klass med längdhopp och därefter löste grenarna av varandra och dagen slutade sex timmar senare med fyra mer eller mindre borttappade elever på väg tillbaka till skolan. Det blev hemringning till föräldrarna för att ta reda på om eleverna kommit tillrätta. Lyckligt slut tack och lov. Inte lätt att hålla ordning på sju klasser direkt.

Innan jag gick från jobbet passade jag på att titta in hos Chris på fritids. Småttisarna satt och spelade finns i sjön och andra kortspel. Chris fick sex- och sjuåringarna att sjunga "Ja må hon leva" för mig och ett barn trodde jag fyllde 70 (!) år. Haha.
Väl hemma somnade jag i sängen en stund, helt utmattad. Vaknade ett litet tag senare av Chris som gav mig blommor och tårta. Därefter har dagen varvats med telefongratulationer, sms-gratulationer och grattiskort. Tack allihopa för uppvaktingen!

Imorgon fyller herr Linné år. Han får massor med blommor planterade överallt, besök av Japans kejsare och kejsarinna och istället för röda mattan har Uppsala pyntat gågatan med riktigt gräs på en sträcka av 500 meter. Jag och Chris var nere och kikade på gräset nu ikväll. Sikken matta alltså. Var är min gröna matta?

Min vecka nr 20.

Besöken under veckan som gått har bytt av varandra på löpande band. Martina åkte hem i torsdags och på lördagen kom mamma och pappa hit för att stanna över natten. Lite fira-födelsedag-i-förväg stod på schemat och jag och Chris hade bakat finfin marängtårta med färska jordgubbar på morgonen som vi efter en lång dag på stan hade gjort oss väl förtjänta av. På kvällen lagade vi god middag bestående av egen klyftpotatis med morötter och rödlök, sallad, baguette, lax i ugnen för karlarna samt creamy peppar escalope (eller nått i den stilen) till mig och mamma. Satt som ett smäck!

Massa fina blommor har jag fått.

På söndagen gick jag och Chris till Linnéträdgården. Mam och Pap hade åkt hem.

Chris gav tummen upp för Linné.

Vårat besök.

Igår kväll kom kusin Martina hit för en liten visit efter en sex (!!!) timmars lång arbetsintervju i Stockholm. En trött Tina, en trött Sandra och en trött Chris gav sig ut på pizzajakt, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Tydligen hade pizzeriorna bestämt sig för att hålla stängt. Men efter lite jagande hittade vi till slut en öppen pizzeria och en grekisk pizza blev ett enkelt val för min del. Resten av kvällen tillbringades slappandes i soffan och vi stupade i säng vid midnatt.

Idag när jag vaknade hade min förkylning vaknat till liv på allvar och extremsnuvan var ett faktum. Men lite snuva satte inte stopp för en dag på stan. Tina shoppade, jag spanade in eventuella köp medan Chris gick hem och bäddade ner sig i soffan och tittade på film efter att även han blivit en sjukling.

Efter en lång shoppingdag vinkade vi av Tina vid tåget och nu är det snart dax för en stor kopp te, mys i soffan och movie. Yespleasethankyouverymych.

Jag och Chris framför Uppsala station som är pyntad med lull-lull-blommor till max inför Linnés födelsedagsfirande.

Deras loveparty.

Igår var jag och Chris på Loveparty. Det var elever från särskolan som hade satt ihop en musikshow utan dess like, däribland elever som Chris har i idrott. Showen drog igång med Zlatan-låten och följdes sedan av låtar som Det gör ont, den klassiska Grease-låten, Jag måste kyssa dig och The worrying kind samt många fler. Showen toppades av mycket fyrverkerier, eld och konfetti. Helt enkelt en kanonshow!

Min vecka nr 19.

Jag köpte ett par nya skor i veckan. Prima ballerina.

Min bitterhet del 2.

Jaha det där gick ju inge vidare. 18:e plats för Sverige och en lesbisk kampsång som segrare. Lesbisk kampsång i all ära men låten var, enligt mig, inte mycket att ha. I och för sig bra att Ukraina inte tog hem segern eftersom jag sagt att jag skulle hoppas ut genom fönstret om de skulle göra det. Om det fanns tveksamheter över om jag var bitter eller inte tidigare så är det numera ingen tvekan över att ja, jag är bitter. Och jag tänkter vara bitter i säkert flera dagar men det går nog över när jag lyssnat på Islands bidrag tusentvå gånger. Att lyssnadet på den låten tidigare gjorde mig bitter för att den inte gått vidare är sedan länge glömt.
För övrigt tippade jag och Chris att Storbritannien och Irland skulle komma sist och det stämde fint. Nästa år kanske man ska satsa en liten obetydlig summa på ett bidrag. Troligtvis ett östeuropeiskt land i topp i alla fall och redan nu tror jag Irland kommer sist.

Lyssna och njut mina vänner!

Min bitterhet del 1.

Ja, jag får skylla mig själv när jag lyssnar på Islands bidrag till Eurovisions Song Contest hela tiden. Jag blir bara mer och mer bitter över att den inte gick vidare till finalen ju fler gånger jag lyssnar på den. Invationen från öst har inte heller den gjort mig glad utan snarare ännu mer bitter. Tävlingen man årligen såg fram emot (i minst 11½ månad) känns inte längre lika rolig. 16 bidrag av 24 kommer från öst och minst 10 av de är total katastrof!!!

Nä ja' ä inte bitter, eller?

Våran TV-kväll.

21:00. Papper och penna - listan nedplitad och klar, bara poängen fattades. Jag var oerhört laddad! Chris kanske något svalare, inte lika entusiastisk till spektaklet som skulle pågå i 2½ timme. Efter att ha sett Inför Eurovision Song Contest hade jag någorlunda koll på startfältet i semifinalen. Här likaså, Chris kanske något mindre insatt.
Showen drog igång med... Bulgarien. Vilken totalkatastrof!!! En varsinn nolla plitades ner i protokollet. Bidrag två blev Israel och ytterligare två nollor delades ut. Snacka om usel start. Vitryssland och Island ordnade upp galejet en kort men intensiv stund och efter Nederländerna och Danmarks bidrag hände inte mycket positivt i tävlingen.
Summa summarum:
Chris ångrar bittert den fyra han satt på Danmark och vill ändra den till en nolla. Jag menar dock att reglerna säger att "satt är satt". Hade inte denna regel funnits hade vi båda gett Ungern högre poäng. Chris hävdar att Sloveniens bidrag troligtvis är det sämsta bidrag han hört någonsin medan jag tycker låten är helt ok och att den eventuellt kan skrälla. Vilket jag även tror att Lettlands låt kan göra. Hur det går får vi se, för båda gick vidare. Stor besvikelse (från mig) att inte Island och Danmark gick vidare och vi önskar båda att Nederländerna fanns med i finalfältet. Ruggigt läskigt att Bulgarien, Georgien och Serbien gick vidare. Skandal om någon av de skulle gå och vinna hela alltet. Vitryssland blir farligt. Det är knappt man klarar av att vänta till lördag. Det ska bli så jävla spännande!!!

Vilka tycker du ska vinna?

Hans telefonsamtal.

Igår morse när jag fortfarande låg och sov ringde det på hemtelefonen. Jag vaknade till lite sådär lagom mycket och hörde när Chris svarade. Låt mig återberätta samtalet:

Den som ringer (försäljare): - Hej, jag heter si och så och jag söker Sandra.
Chris: - Ja, men hon ligger och sover.
Försäljaren: - Jaha, men då ringer jag lite senare.
Chris: - Nej det behöver du inte!
Försäljaren: - Jo för jag vill prata med Sandra.
Chris: - Du behöver inte ringa tillbaka. För du vill väl bara sälja nått, eller hur?
Försäljaren: - Det tänker jag ta med Sandra.
Chirs: - Var ringer du i från?
Försäljaren: - Det vill jag inte tala med dig om.
Chris: - Men du kan väl tala om var du ringer i från?
Försäljaren: - Nej det tänker jag ta med Sandra.
Chris (nu måttligt road över den irriterande försäljaren): - Men du måste väl för fan kunna tala om var du ringer i från?!
Försäljaren: - Nej det måste jag inte. Det vill jag ta med Sandra.
Chris: - Men tala om var du ringer i från!!!
Försäljaren: (tystnad)

Klick!

Finns det någon som gillar telefonförsäljare? Jag hatar telefonförsäljare!

Idag har jag varit mycket huslig. Jag har städat och rensat bland papper lite här och där i alla vrår. De nya tidskriftsamlarna invigdes och det blev fantastiskt. Det är himla skönt att slänga massa onödigt skräp som bokstavligt talat bara ligger och samlar damm. Nästa projekt blir att rensa lådorna i skrivbordet och att köpa hyllplan att sätt upp ovanför skrivbordet.

Min vecka nr 18.

Den här veckan har varit lite förvirrande. När jag trodde att det var måndag visade det sig att det tydligen var onsdag. Jag hängde inte riktigt med i svängarna då det var röda dagar och en och annan valborg som låg och lurade. Nåja, nu är det söndag och jag har kommit ikapp med verkligheten.

Östen och Johan kom förbi på tisdagen och vi hade lite samkväm i soffan och slötittade på Roomservice. Riktigt bra killar alltså! Både Östen, Johan, Johnny och Mattias (o Chris såklart). Chris drog till gym och vi andra drog iväg för att leta reda på en bit mat. Vi hamnade slutligen på Jalla då det visat sig att rätt många ställen hade bestämt sig för att inte hålla öppet och mätta våra magar. Efter kramkalas och mätta magar skiljdes våra vägar åt.

Onsdagen var ett faktum, likaså deklarationen. Den klassiska deklarationsångesten låg på topp och hade så gjort sedan det fasansfulla blå plastbrevet visat sig i brevlådan. Efter lite beklagan inför Karin talade hon om för mig att deklarationen skulle vara över på ett nafs och att man alltid kunde fira med en glass efteråt. Vilka krafter jag fick! Deklarera, deklarera, lite siffror här och lite siffror där och vips var det klart! Glada i hågen tog jag och Chris en promenad till Skatteverket precis som resten av Uppsalas befolkning. Nu är det bara att hoppas på lite klirr i kassan till midsommar. Efteråt gick vi och handlade men JAG GLÖMDE GLASSEN!

På torsdagen tog jag igen den glömda glassen från gårdagen BIG TIME genom att slå på stort och göra marängsviss. Mums.

Fredag. En klassisk fredag. Det vill säga fredagsmys (finns kanske det ordet numera i en ordbok månne?)! God mat och mys i soffan. Lite TV lite film och vips så somnade jag. Jag somnar kanske en film av hundra. Max. Antingen är jag trött och bakis eller så är filmen dålig. Den här gången var det inte anledning nr ett.

Lördagen strosade vi runt på stan. Våran f.d. duschkorg hade tidigare under veckan givit mig ett kort men intensivt kontrollerat utbrott efter att ha ramlat i golvet för tusentreonde gången varvid en ny införskaffades. Chris shoppa t-shirt och jag en foundation. Provade skor fort fort. Butiken stängde, inga skor. ICA nästa stopp och ostbricka (vuxenpoäng?) med tillbehör skulle karln ha. Jag och ostbricka går inte hand i hand så en godispåse fick bli min kompis för kvällen. Kvällens film blev Djävulen bär Prada och halv ett på natten upptäckte Chris att han minsan hade ett paket köttfärs i kylen som var tvunget att tillagas och ett storkok sattes igång...

Söndag. Fint väder och varmt. Telefon. Promenad. Bestämde vilka filmer som ska visas på biografen på Gotland i sommar. Bakade morotskaka. Happy feet. Ja gudars vad skönt det är med slappa söndag. Nu gäller det att ladda gärnet under veckan ty schlagerfesten är ett faktum!

Min vecka nr 17 och lite till.

Veckan som gått har varit rätt lugn och skön. Många böcker har blivit lästa och en hel del filmer har setts. Älskar att se på film! Idag såg vi Flushed Away och under veckan som gått har vi sett bl.a. Blood Diamond, Boog and Elliot, Déjà vu och The Departed. Måste väl säga att det är jag som stort fan av animerade filmer. Happy feet står på tur härnäst.

Ja sen var det valborg igår då. Jag och Chris hoppade forsrännet i år och gav oss ut på lite lull-lull-färd i staden. Visserligen soligt och härligt men ack så blåsigt och kallt. Efter lite, eller snarare en hel del, lull-lull lite här o där var det dax att värma de små lurviga varvid en fika blev given. Kön på café Linné var inte nådig och det fanns givetvis ingenstans att sitta varvid fika köptes med hem. Rätt soft att bo 50 meter därifrån. Mätta och belåtna tog vi en valborgspaus i soffan och inväntade kvällens fest genom att vila ögonen på en film.

Grillfest blev bara fest och vi åt därför hemma innan vi drog iväg på galej. Med klirrpåsen i högsta hugg gav vi oss iväg för att stråla samman med Östen och Johan i en klassisk korridorsfest men minst en miljon personer på plats. Östen hade rätt då han messade och sa att ALLA var där. Kameran blev lämnad hemma så jag kan tyvärr inte bjuda på några roliga bilder vilket är himla synd. Låt mig ge ett exempel:
Vid hemgång var Chris och Östen i behov av att "lufta pillen". Jag blev beordrad att hålla vakt medan killarna tog skydd bakom varsin container. Min uppgift var att låta som en kakadua, Ka-ka-kaw, utifall att någon kom. Efter ett tag såg jag en Securitasvakt på gården ca 10 meter från killarna och börjar skräna som värsta kakaduan och peka och väsa "bakom er, bakom er". Östen fattade galoppen och såg vakten och drog snabbt som attan upp brallan och sprang därifrån medan Chris trodde jag skojade och stod kvar och hojtade och hade sig. Till slut drog han iaf upp kallingarna och kom springandes med byxorna nerhasade till fötterna och ropade "det finns ingen tid, det finns ingen tid, rädda sig den som kan!!!". Vi blev alla tre ståendes skrattandes dubbelvika på trottoaren, Chris fortfarande med brallorna nere, ända tills en förbipasserande man stannade bredvid oss och tappade hakan. Jag fick ur mig ett "det är bara att passera, här finns inget att se" och beordrade brallan upp för Chris.
Det hade blivit fina bilder just den sekvensen av kvällen vill jag lova. Men jag bjuder på lite valborgsbilder från Uppsala ändå. Hoppas ni alla har haft en trevlig valborg.

Ett av bidragen till årets forsränning, fullproppad Carolinabacke vid mösspåtagningen samt dagen efter i Ekonomikumparken.